Ett år av sorg och saknad

Idag, den 8/6, är en speciell dag för oss, en dag som vi aldrig glömmer. Det är idag exakt 1 år sedan vår älskade far/svärfar/morfar gick bort. Ett år sedan en älskad familjemedlem lämnade oss. Detta år har varit fullt av sorg och saknad, gråt och tårar, ensamhet och ledsamhet. Det har varit ett tufft år.

Vi tänker på dig varje dag, far. Emilia frågar ofta om himlen och om dig, och hon har så mycket hon skulle vilja berätta för dig. Hon är en duktig tjej och jag vet att du hade fortsatt att vara lika stolt över henne som du var innan vi miste dig. Hon ska bli storasyster efter sommaren och hon får berätta allt för sitt lilla syskon om sin älskade morfar. Jag är så ledsen för att du inte kommer att få träffa ditt andra barnbarn. Det gör ont i hela mig när jag tänker på det.

Här kommer några bilder på min älskade far:

Far med mig och Johan

Johan, jag och far. På semester i Lofsdalen.
Far och Sussi på Emilias dop, 8/4 2007, fars 65-års dag

Far busar med Emilia, sommaren 2007


Far med sin älsklingspipa

Far spelar trummor
Far och Thessie, maj 2009.

Vi har tänt ett ljus för dig på kyrkogården idag! Vi saknar dig mer än ord kan beskriva. Pussar och kramar från ie, Emilia och Jörgen.
Jag vill också passa på att skicka en tanke till alla som ställt upp och stöttat mig och min familj genom detta tunga år. Tack alla ni som haft förståelse och brytt er, ni vet själv vilka ni är. Extra tack till Maria och Annika för att ni fanns där när det var som värst, innan och efter. Och till min mor som alltid finns där när jag behöver henne. Jörgen och Emilia är värda en stor kram för att de stått ut med mig. Ni har alla en speciell plats i mitt hjärta!
Vill även skänka en tanke till Sussi som är en kämpe, till Thessie som bor alldeles för långt borta och som vi så gärna vill ha hem till stan igen så att vi kan träffas oftare och till "Ojjan" som jag träffar alldeles för sällan. Jag vet att ni känner som jag. Massor med kramar till er!
Så, nu har jag fått skriva av mig lite. Nu är det dags att tända ett ljus och grubbla vidare.
//ie

6 kommentarer:

Anonym sa...

Åh...söta vän!
Tårarna bara trillar ner för mina kinder! Vet ju precis hur du känner. Tänkte på er hela dagen igår och tänkte på alla roliga stunder tillsammans med din pappa , ja hela din familj!
Så himla orättvist att två hemska sjukdomar skulle ta din pappa och min mamma från oss! Vi får kämpa tillsammans och tänka på alla fina och roliga minnen. För roligt har vi haft tillsammans....alltid! Nu får vi hoppas att de tar hand om varandra "på andra sidan" :-)
BAMSEKRAM från Maria

Hege sa...

Uff, va jobbigt du måste haft det i går. Och va fint skrivit.
Jag känner igen din smärta. Framförallt känner jag ingen stoltheten över sina barn, som man så gärna, gärna skulle vilja dela med den man förlorat.
Det blir lättare. Sakta, sakta försvinner smärtan och det är bara de goda minnerna kvar, så ge inte upp.
Kram på dig,
Hege

Anna sa...

Stor kram, tänker på dig Ie!

Anonym sa...

va fint du skriver...många kramar ulrika

Annika sa...

Allt för dig...

Cristina cardell sa...

Av en slump hamnade jag åter på din fina blogg om din kära Emilia och din familj. Jag förstår att det måste ha varit oerhört tungt år för dig, och tycker att du på ett mycket vackert sätt i text visar det som fanns mellan din far och dig och din familj. Mitt i all sorg gläds jag med er att ni åter ska få en ny familjemedlem. Jag träffade Elin och Malin i torsdags och då kom vi till att prata om våra mammaträffar och att vi kanske kan ses i sommar. Vi fick tvillingarna Amanda och Joel den 11 mars och till midsommar blir även Malin och Johan föräldrar på nytt. Ha det nu bra och kram från Cristina Cardell