Februari, blöjor och spinning

Jaha, då lägger vi ännu en månad till handlingarna. Februari är slut, och vi har varit relativt friska hela familjen. Sista veckan har Emilia varit febrig och haft ont i halsen och Jörgen och mor har delat på vabbandet. En enda dag i "vabruari" fick jag vabba, den sista dagen på månaden. Så nära :-)

Annars har det hänt lite småsaker, inga större upplevelser. Viola har slutat med blöja. Hon började redan i slutet på januari protestera mot blöjorna och ville ha trosor. Efter att personalen på dagis sagt till oss att vi kunde skicka henne med trosor för hon gick ändå på toa vid behov så slutade vi helt med blöjor - natt och dag. Det har gått jättebra. Några enstaka olyckor på dagis i början och hemma med, men nu går det super. Nätterna har funkat perfekt från första natten. Vilken skillnad mot Emilia. Där gick det enkelt på dagarna men nätterna var katastrof. Hon kissade floder och vi fick ha kvar nattblöjan i nästan 2 år efter att hon slutat på dagen. Men, nu är vi alltså helt ur blöjträsket och det känns SÅ skönt!

Vi är en bit in i mars nu och solen har varit flitigt framme de senaste dagarna, dock inte idag. Vårkänslorna börjar smyga sig på och dagarna är längre och ljusare. Vi har varit ute lite mer och man känner sig piggare. Mars började annars i katastrof. Viola fick kräksjuka på kvällen den 1 mars, och sen var det Emilias tur och Jögge därefter. Ta i trä, men jag klarade mig!

Min träning har gått sådär. Jag tycker att det är jättekul och har ambitionen att träna två pass i veckan, men mina knän har inte klarat det särskilt bra. Svullnad och smärta var eviga dag gör att jag inte vågat träna mer än max en gång i veckan. Men i onsdags drog Maria med mig på spinning på Friskis. Jag har inte testat detta på 16 år och då gillade jag inte det alls. Men, då hade jag lite mer att välja på, jag var frisk och vältränad och spelade volleyboll på elitnivå. Nu är jag skadad, begränsad och totalt otränad (nåja, det är en lögn, för jag har faktiskt väckt några muskler till liv sen jag började på Friskis, men allt är relativt...). Och jag tyckte att det var riktigt kul! Bra musik, knäna funkade, inte ont under tiden och inte efteråt. Helt enkelt bara positivt. Ja förutom att jag fortfarande har ont i häcken, men det där vänjer man väl sig vid. Annars får jag investera i en gel-sadel eller vadderade byxor. Men de lilla som känns är ju ingenting mot hur knäna brukar kännas varje dag vid "vanlig" träning, så jag tål det. Ja i alla fall så var det så kul att jag direkt anmälde mig till nästa pass, som gick av stapeln i morse. 06:30 rullade jag in på parkeringen vid Friskis och 06:45 var vi igång. Denna gången var det ett tuffare pass, mer klättringar och jag vågade ta i mer. Men musiken var sämre (rent ut sagt trist!) och det var inte alls lika kul som i onsdags. Men inte på något sätt tråkigt. Bra mår jag nu, pigg och nöjd känner jag mig. Så det kommer att bli fler morgonpass. Som tur är så är dessa morgonpass varierande (bas/medel) och med skiftande istruktörer, vilket förhoppningsvis innebär bättre musik nästa gång :-) Jaja, vi får se hur länge knäna tycker att detta är ok. Förhoppningsvis har jag hittat nåt som FUNKAR på längre sikt och som hjälper mig att bygga upp musklerna kring knäna så att vardagen blir bättre. De senaste åren har varit allt annat är roliga vad gäller smärta och möjligheter att göra vad man vill. Men nu ser jag ett liiiiiiitet ljus i tunneln. Fortfarande långt borta, men det finns där...

Imorgon är det Mello-final. Jag vet inte vem jag hejar på... Yohio, Robin eller Anton, tror jag. Men jag kanske ändrar mig imorgon :-)


Trevlig helg, om det nu är någon som läser.... Håll tummarna för att våren kommit för att stanna!