Stolta föräldrar!

Hej.

Igår var det dags för första utvecklingssamtalet på dagis. Ja det har ju varit ett inskolningssamtal i våras, men nu var det första RIKTIGA utvecklingssamtalet. Jag var allt lite nervös för vad fröken skulle säga om mig, för jag är ju ganska busig ibland, men det verkade ha gått bra.

Mamma och pappa var väldigt stolta över mig när de kom hem. Fröken hade sagt att jag är jätteduktig och smart (ja hon sade clever, men mamma fick översätta det till mig). Att jag pratar mycket bra för min ålder och att jag fattar allt och lägger allt på minnet. Och att jag tycker om att leka med de andra barnen och är glad alltid (ja förutom nu när jag mått lite kass på sistone för då har jag varit lite ledsen, men det går snart över). Jag har slutat att bitas och bråka, och leker fint med alla (ja det visste ju jag, men mamma och pappa trodde inte mig...). Ni kan tro att mamma och pappa var nöjda med mig. Jag fick öppna 2!!! luckor på chokladkalendern när de kom hem från jobb :-)

Här är jag tillsammans med mina stolta föräldrar när jag var ett år.

Jag var ju redan hemma eftersom mormor hämtar mig på onsdagar. Vilket jag för övrigt har stenkoll på. Både när det är onsdag och att det är mormor som hämtar mig då... mig lurar de inte..

Idag är det dock torsdag och det skulle vara min sista dag på dagis innan jul. Men, jag kräkte när jag kom dit så pappa fick komma och hämta mig. Nu är jag hemma med mamma, för hon är ledig från sitt jobb. Hon skulle jobba för volleybollklubben idag med en massa ringande och mailande och sånt, men det får hon ta en annan dag. Hon hann göra lite i morse i alla fall.... Förutom att jag kräker så är jag pigg, så ni behöver inte vara oroliga... Jag är frisk igen till imorgon.

Kramar från lilla mig