Nationaldagslånghelg med plask, gråt och fest

I helgen har vi varit långlediga. Torsdag och fredag har vi spenderat i trädgården med sol och bad. Ja inte så mycket bad på torsdagen då vi var lite krassliga, men på fredagen tog vi igen det. Emilia badade loss hos sina kompisar också, medan vi andra höll oss på hemmaplan. Äntligen sommar och bad i poolen! Till och med Viola har varit i, fast hon sitter mest på trappan och plaskar med fötterna. Mor har också varit och hälsat på, och hon fick tesat både den stora poolen och den lilla:

Viola och Emilia lurade ner mormor i babypoolen.

I lördags var en dag med två ansikten. Vaknade ledsen och med ett tungt hjärta. 4 år sen far gick bort. Tiden går alldeles för fort. Jag minns den som igår, den värsta dagen i mitt liv. Även om det gör ont så är det skönt att ha minnet kvar. Att vi alla var där och att vi fick ta farväl. Det känns skönt att få gråta ibland. Jag gör oftast det när jag kör bil eller på annat sätt är själv. Det känns bättre då, man slipper förklara sig. Men ibland kommer det oväntat över en och då går det inte att hålla emot. Jag saknar dig så, min älskade far! Vad jag önskar att du kunde se din ögonsten Emilia växa upp, och få träffa Viola, denna vilda underbara unge. Efter en tung morgon blev dagen ändå bra. Frukostgäster, lite shopping och så 190 års fest som avslutning. Svärföräldrarna och svågrarna nollar alla samma år och det var en riktigt rolig fest med sång, god mat, god dricka och dans. Och så klart en massa glada människor.

Här kommer lite bilder på töserna innan festen:

Mina älskade flickor <3