Hej.
Nu har det varit helg igen... Jag var ju sjuk förra veckan men var bra nog att gå på dagis i torsdags. Trodde mamma och pappa. Men på kvällen fick jag feber igen och det var bara att stanna hemma på fredagen. Vi skulle ha träffat Astrid och hennes mamma på dagen och sen hela familjen på kvällen, men det fick vi ställa in. Jag låg och slappade på soffan istället och tittade på Emil i Lönneberga. Emil har jag tittat på tusen gånger i helgen. Han e SÅÅÅÅ rolig. Tack moster och Nonas för att jag fick boxen i julklapp!!
I lördags åkte jag och mamma till mormor vid lunch. Mamma har köpt en jättefin ny kappa till mig och jag var SÅ tjusig :-) Pappa spelade golf och mamma skulle träffa sina gamla fotbollskompisar så mormor och jag gick till leket vid Granet. Det var jättekul. Sen var vi hemma hos mormor och busade med kisen Elsa. Hon är rädd för mig. Undrar varför... Pappa hämtade mig sen och när vi kom hem så kom Max och Maja. De var hos oss hela kvällen och sov över. Farmor och farfar tittade också förbi och åt middag med oss och busade lite. Det var en toppendag!
I söndags åkte vi in till stan för att titta på när Max spelade fotbollsmatch. Där träffade vi mamma, farmor och faster Mia. Max var jätteduktig och de vann med 3-2 mot Wormo. Grattis!! När vi kom hem sov jag och sen vaknade jag helt på fel sida. Mamma kallade mig för lipsill och då blev jag ännu argare. Jag och mamma skulle gått till Emil och hans föräldrar Johanna och Peter, men mamma vägrade att gå nånstans med mig. Hon trodde att jag var sjuk för jag var jättevarm och gnällig. Till sist lugnade jag ner mig och jag somnade tidigt. Var bara lite trött efter en intensiv helg. Alla kan väl ha en dålig dag?? :-)
Igår var det måndag och jag var på dagis igen. Det var jättekul. När mamma hämtade mig så gick vi en lång runda och jag fick leka på lekplatsen ett tag. Sen gick vi hem och åt och tittade lite på Emil. Sen kom mormor med blommor till våra utekrukor och rabatten på framsidan. Vi gick ut och planterade. Jag var jätteduktig och hjälpte till att gräva. Vi gick bak i trädgården och där fick jag syn på en duva som satt alldeles stilla. Jag ville dit och känna på den, men det fick jag inte. Den var skadad. Då tyckte jag synd om den och började gråta. Sen gick vi in och det var bums i säng.
Jo, och i söndags blev jag 17 månader. Tänk, snart ett och ett halvt år. Jag kan det mesta redan nu. Klättrar gärna på allt som kommer i min väg och pratar i stort sett hela tiden. Det är kul för mamma och pappa fattar ÄNTLIGEN allt jag säger. I alla fall nästan :-) Och om ni inte visste det innan så är det jag som bestämmer här hemma. I alla fall vill jag det. Annars blir jag SÅ arg! Fast mamma och pappa är inte helt lätt att övertyga....de tycker att de ska bestämma..... De har ju bestämt så länge nu. Nu måste det väl vara min tur???
Bilder kommer snart. Håll ut :-)
Och tack för alla trevliga kommentarer. Jag saknar er alla när vi inte träffas!
Kramar från Emilia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar