Nu är jag en stor tjej. Jag har börjat på dagis på riktigt. Alltså, mamma eller pappa är inte med mig längre, utan jag är där själv. Och det är jättekul. Mamma säger att jag har strålat som en sol enda sen i måndags. Hemma vill jag helst inte sitta i den där höga vita matstolen längre. Jag är ju en stor tjej nu och vill sitta på likadan stol som alla andra.
Nu hinner jag inte skriva mer, för nu ska jag leka. Tack farmor Inga för ett roligt kalas och för god mat. Och inte minst mumsig spettkaka!!
Kramar från Emilia